När jag vaknade fredagen den 23 mars mådde jag faktiskt hyfsat bra. Jag såg fram mot telefonmötet med min chef kl 10.00. Jag hade bestämt mig för våga lita på magkänslan när jag kände att det snart var dags att börja jobba igen. Inte heltid men kanske 50%. Att gå från noll till hundra kändes inte realistiskt. Jag hann aldrig säga något om det innan min chef sa “Vi vill avsluta din provanställning”.

Måndagen den 20 februari hade jag börjat mitt nya jobb. Alla som någon gång har börjat ett nytt jobb vet att första dagen alltid är speciell. Det pirrar skönt i magen och det känns spännande att börja på något nytt. Jag kände allt det där men jag hade också en oro som skavde i magen. Jag hade gått hemma en tid mellan två jobb och hade börjat tvivla på mig själv. Det fanns även andra saker som jag inte mådde bra av, vilket ledde till sämre självkänsla och självförtroende. När jag fick nytt jobb trodde jag verkligen att nu vänder det. Jag hade tyvärr fel. Jag kraschade fullständigt efter min första arbetsdag.

Jag hade mått dåligt en tid, men inte alls såhär. Nu kändes allt svart, hopplöst. Det kändes som att jag föll och det var inget som tog emot mig. Min flickvän fick mig att söka hjälp. Precis innan jag började nya jobbet besökte jag vårdcentralen där jag träffade en läkare. Han förklarade vad som händer i kroppen när man drabbas av en depression. För det var så det var. Jag fick Cipralex som är ett antidepressivt läkemedel. Det verkar genom att höja serotoninnivåerna i vissa specifika delar av hjärnan. Serotonin är en signalsubstans som påverkar stämningsläget. Låga nivåer av serotonin är en viktig faktor i utvecklingen av depression. Cipralex blockerar återupptaget av serotonin i nervcellerna och hjälper till att normalisera serotoninnivåerna. När man börjar äta antidepressiva läkemedel är det vanligt att man efter en kort tid mår sämre än vad man gjorde innan man började. Tyvärr sammanföll det precis med när jag började nya jobbet.

Genom en vän fick jag sedan tips om en terapeut som jobbar med Kognitiv beteendeterapi. KBT är ett samlingsnamn för olika former av psykoterapier med utgångspunkt i kognitiv psykologi och inlärningspsykologi. Jag går i terapi en gång i veckan. Det är skitdyrt men värt varenda krona. En reflektion som jag gjort är att det är konstigt att det krävdes att jag skulle må såhär dåligt för att börja med terapi. Egentligen borde jag ha börjat tidigare för att lära känna mig själv och jobba med hur jag vill vara för att må bra.

Min terapeut fick mig att våga berätta för min chef att jag drabbats av en depression. Jag ville bara fly, säga upp mig efter en dag. Det kändes som ett fruktansvärt misslyckande att sjukskriva sig efter första dagen på ett nytt jobb.

En av anledningarna till att jag skriver nu är att jag vill vara sann mot mig själv och inte ljuga för andra om hur jag mår. När jag fick mitt nya jobb och berättade om det på Twitter och Facebook kändes det fantastiskt att så många gratulerade och var glada för min skull. Det jag berättar nu är inget som man brukar få gratulationer för, men det är en stor sak för mig. Livet är inte alltid rosa skimrande moln och champagne. Att bara berätta för andra om roliga saker känns fel tycker jag. Jag har funderat massor innan jag bestämde mig för att skriva. Först fick bara mina närmaste veta när jag blev sjuk. Ville inte heller att min chef skulle berätta på jobbet eftersom jag skämdes. Men ju mer jag tänkte på det, desto mer började jag känna att jag ville säga som det var. Några kommer säkert tycka att det är fel att prata öppet om att jag är sjuk, och det respekterar jag. Det är helt okej att tycka olika.

Jag vill kunna berätta som det är när jag ska söka jobb framöver. Att säga sanningen till vänner och bekanta känns också bra. Det är ju såhär jag mår nu. Innan jag skrev det här inlägget pratade jag med mina barn som sa att det var okej att jag berättar. De har också läst och godkänt texten innan jag publicerade.

Jag har ingen aning om det kan hjälpa andra att jag berättar, men jag hoppas det. Jag vet att många andra drabbas av den här sjukdomen. Jag tror att det är 40% män och 55% kvinnor som någon gång i livet drabbas av en depression. Många skäms över att de inte mår bra, vilket är tråkigt och onödigt. Att vara sjuk i en depression är tillräckligt jobbigt. Att dessutom gå runt med skuldkänslor och oro över vad andra ska tycka är riktigt kämpigt. Om du mår dåligt, be om hjälp. Prata med en vän. Gå till läkare. Tro mig, det är inte enkelt att bita ihop och klara sig själv. Det bästa jag har gjort är att jag vågade erkänna för mig själv att jag behövde hjälp och sedan tog emot den.

När jag började må sämre drog jag mig undan. Jag slutade nästan helt att twittra och facebooka och undvek att träffa folk. Det beror på sjukdomen. Jag har inte sagt så mycket till er som har hört av er, men det betyder massor att ni bryr er. Tack!

Jag inledde med att skriva att jag mådde hyfsat bra när jag vaknade förra fredagen. Idag en vecka senare mår jag ungefär likadant. En del dagar är bättre, andra sämre. Jag har accepterat att mitt nya jobb tog slut innan det ens hade börjat.

Nu får jag chansen att än en gång tänka igenom vad jag vill göra när jag blir frisk. Jag ska på allvar jobba med min självkänsla och försöka hitta andra kickar i livet än arbete. Den här gången ska jag verkligen försöka att vända ut och in på alla möjligheter. Just nu vet jag inte alls vad jag vill göra, kanske blir det något helt nytt. Jag tvivlar fortfarande mycket på mig själv – vad jag klarar och vill göra. Hur ska jag komma fram till vad jag vill göra? Här får ni gärna hjälpa mig. Jag vet att jag måste fortsätta söka, våga tänka annorlunda och prova nya saker.

Det kommer bli bra. Jag kommer må bättre. Jag kommer bli glad och lycklig igen. Att veta det räcker för mig just nu.

Foto: QThomas Bower (Creative Commons)

1. Klicka på tweeten du vill bädda in. Sedan klickar du på “Details” (klicka på bilden nedan om du vill se den större).

2. Klicka på “Embed this tweet”

3. Kopiera koden i rutan. Innan du gör det kan du justera positionen av texten runt tweeten.

4. Klistra in koden i ditt blogginlägg (under fliken HTML).

5. Så här blir det när allt är klart.
Skillnaden mot att ta en skärmdump på en tweet är att det går att klicka på länkar på samma sätt som när du använder Twitter i vanliga fall. Testa t.ex att klicka på “Reply” för att svara på min tweet.

Följ hur det twittras om #mh11 liveboard.twingly.com/mh11

— Jonas Larsson (@byBalsam) December 12, 2011

I mitt exempel har jag valt att bädda in en tweet från mig själv, men det fungerar på samma sätt med andra tweets. Här kan du läsa mer om Embedded Tweets.

Vill du träffa nya människor för att prata jobb- eller affärsmöjligheter? Eller gillar du bara själva idén med att någon annan tycker att du borde Lunchaihop med någon? Då kan du ladda ner ett plugin till din blogg och visa för dina besökare att du gillar att knyta nya kontakter.

Om du tittar till höger här på bloggen ser du hur det ser ut.

Här kan du ladda ner det som behövs.

“If your life were a book and you were the author, how would you want your story to go?”

Min projektanställning på SVT går ut vid årsskiftet. Det känns pirrigt på ett positivt sätt att inte veta vad jag ska jobba med då.

Istället för att skicka ansökningar till höger och vänster kände jag för att göra något nytt. Jag ville hitta en ny väg att utmana sättet som vi söker jobb på idag. Mina funderingar landade i en minikampanj. Jag skrev en enkel brief och frågade några vänner i mitt nätverk om de ville arbeta med kampanjen tillsammans med mig. Stefan Ronge på Deportivo kom med en idé som vi utvecklade vidare med resten av arbetsgruppen.

Resultatet blev tjänsten Lunchaihop, som lanseras idag. På sajten kan du “tussa ihop” dina Linkedin-kontakter med varandra på en lunch. Jag hoppas att tjänsten ska leda till att fler lunchar med varandra, att vi blir generösare med att dela med oss av våra professionella nätverk och att jag får ett jobb.

Allting börjar med en lunch och det var just under en sådan som idén till Lunchaihop föddes. Nu är jag både stolt och glad över vad vi tillsammans har åstadkommit på några få veckor. Här är arbetsgruppen som har gjort det möjligt:

Jonas Larsson - projektledare
Stefan Ronge, Deportivo – creative director
Hampus Högberg, Deportivo – designer
Fredrik Davidsson, Teknograd – backend-utveckling
Tommy Skott, Teknograd – frontend-utveckling
Per Sandström, Kollegorna – frontend-utveckling
Per Torberger, One Man Show – copywriter
Mattias Åkerberg, Please Copy Me – copywriter
Jeanette Fors-Andrée, Krisinstitutet – kommunikationsstrateg
Malin Ströman, SVT – digital strateg
Micco Grönholm, Pyramid – varumärkesstrateg
Åsa Wallenrud, skribent (en av redaktörerna på Lilla Gumman) – planner

Stort tack till alla!

På Twitter är det hashtagen #lunchaihop som gäller. Pressmeddelande finns att läsa här.

Nu tycker jag att du ska lunchaihop dina LinkedIn-kontakter med varandra!

Nu finns även en engelsk version: http://www.youguysshouldlunch.com/.

Ji Lee arbetade tidigare som Creative Director på Google. Nu har han samma roll, fast på Facebook. Här finns han på Twitter.

Videon är inspelad under CreativeMornings/NewYork.

Ji Lee berättar om några av sina personliga projekt. Han säger massor med smarta saker såklart, samtidigt som det enkla oftast är självklart när man väl hör någon annan säga det. När jag såg videon kom jag att tänka på KISS-principen, som i sig bygger på just enkelhet.

5 saker som Ji Lee har lärt sig (såhär långt)

1. Its´all about having fun. If it´s fun, I´ll always find time for it.
2. Personal and profesional projects complement each other.
3. Never put all my eggs into one basket
4. Ideas are nothing. Doing is everything.
5. Ship! Ship! Ship!

Filmad av Sy J. Abudu. Uppsnappat hos Swissmiss.

Med statistik går allt att bevisa. Eller i alla fall kan det få oss att tro det någon vill att vi ska tro. Det kan exempelvis vara ett företag som tjänar på att sprida en rapport som vinklas på ett sätt som gynnar företagets egna affärer.

Det här har Sydsvenskan uppmärksammat. I sin artikel Nätskräcken säljer vänder de ut och in på hur säkerhetsföretaget Norton Symantec använder sin egna rapport för att sprida skrämselnyheter.

“På några timmar ser datasäkerhetsföretaget Norton Symantecs sin nyhet spridas över landet. Varannan svensk drabbad av internetbrott, lyder rubriken. Företaget beskriver läget som en smygande digital epidemi i en rapport som ”avslöjar den oroande omfattningen av internetbrott och känslorna av maktlöshet och rättslöshet som offer i hela världen känner”.

I själva verket är inte alls så farligt. Sydsvenskans granskning visar att det är 507 personer i Sverige som medverkat i undersökningen gjord av Norton. Några har fått sina konton hackade. 250 har fått virus. Det klassar Norton som ett Internetbrott.

Sydsvensken skriver också om säkerhetsföretaget Kaspersky Lab, som säljer funktionen föräldrarkontroll. Företaget presenterar siffror om hur många barn som stoppas när de försöker porrsurfa. Det är 16.000 sidor som blockerats i Sverige under en månad. Det är ungefär 20 per timme. Kanske inte så mycket? Särskilt inte när det visar sig att även sidor som Facebook och YouTube också blockeras av föräldrar. Det räknas med i det som Kaspersky Lab kallar porrsurf.

Stöldskyddsföreningen drar slutsatsen att unga tycker att det är mycket allvarligare om man blir utsatt för något på nätet än “i fysiska livet”. Det är inte så stor skillnad i verkligheten, men eftersom Stöldskyddsföreningen väljer att lyfta fram vissa svar verkar det så. Varför kan man fråga sig?

Det jag fastnade för mest i artikeln handlar just om hur unga ser på Internet:

“Ungdomarna tycker att det är lika allvarligt om någon kallas för judesvin på nätet som om det sker i skolan. Och det är lika allvarligt om någon sprider ett rykte i skolan som på nätet”.

Ungdomar är smarta. Jag hoppas att många vuxna läser och förstår att det INTE är Internet som är farligt, det är de som gör dumma saker som är problemet.

Läs mer 1 - “Jag tycker inte att jag skräms” som handlar om Mats Andersson som är anlitad av skolor och polis för att berätta om hur nätpedofiler agerar mot barn.

Läs mer 2 - Analys: En rädsla som säljer om bland annat hur det finns motbilder som inte får samma uppmärksamhet som skrämselrapporterna i media.

Vad tänker du när du läser artiklarna på Sydsvenskan?

Photo: Creative Commons by kyz

Twitter har släppt en ny bra funktion som gör det lättare att upptäcka och att följa Twitter-konton direkt på bloggar och webbplatser.

Att lägga till Follow button på din blogg/webbplats är enkelt och går snabbt. Du kan konfigurera din på twitter.com/followbutton.

1. Fyll i ditt Twitternamn (är redan ifyllt om du är inloggad)
2. Välj om du vill ha svart eller vit bakgund
3. Välj om du vill visa hur många följare du har på Twitter

Därefter kopierar du bara koden till höger och klistrar in där du vill att den ska synas på bloggen. Om du som jag använder WordPress kan du använda ett plugin för att kunna klistra in koden i en widget. Till mitt tema finns ett plugin som heter Thesis OpenHook. Det ger fler möjligheter att välja var på sidan man vill att Follow button ska vara.

Min Follow button är placerad till vänster, efter varje post. Är det en bra plats, tycker du?

Är lite sen på den här nyheten, men det är alltså sex år sedan YouTube lanserades. Det var i maj 2005 närmare bestämt.

YouTube själva bloggar om det och redovisar ett par siffror som är helt makalösa:

• YouTube har mer än 3 miljarder visningar per dag.
• Mer än 48 timmar video laddas upp till YouTube, varje minut!

YouTube´s fantastiska siffror beror på att vi i allt större utsträckning använder video som ett sätt att dela och konsumera innehåll. Det kan till exempel vara från olika typer av möten, podcasts, intervjuer, instruktionsvideo (how-to´s) eller ett klipp från en konsert.

Det blir också allt vanligare att företag testar olika sätt att använda video i sin marknadskommunikation.

Samtidigt ökar användandet av smartphones och tablets (ex iPhone och iPad), vilket gör att behovet av digitalt innehåll också ökar. Företagen behöver hänga med här och möta efterfrågan från kunderna genom att producera relevant och intressant video för sin målgrupp.

Och idag är det faktiskt busenkelt att göra en video. En telefon och ett enkelt redigeringsprogram är allt som behövs för att börja experimentera. Sedan är det bara att ladda upp slutresultatet till YouTube eller någon annan gratistjänst i molnet, t.ex Vimeo. Vill du köra svenskt, är Bambuser enkelt att livesända från. Och allt är gratis. Är inte det fantastiskt?!

YouTube är bara sex år. Det är lika många år som helsköna Tanner är. Enjoy!