Med statistik går allt att bevisa. Eller i alla fall kan det få oss att tro det någon vill att vi ska tro. Det kan exempelvis vara ett företag som tjänar på att sprida en rapport som vinklas på ett sätt som gynnar företagets egna affärer.

Det här har Sydsvenskan uppmärksammat. I sin artikel Nätskräcken säljer vänder de ut och in på hur säkerhetsföretaget Norton Symantec använder sin egna rapport för att sprida skrämselnyheter.

“På några timmar ser datasäkerhetsföretaget Norton Symantecs sin nyhet spridas över landet. Varannan svensk drabbad av internetbrott, lyder rubriken. Företaget beskriver läget som en smygande digital epidemi i en rapport som ”avslöjar den oroande omfattningen av internetbrott och känslorna av maktlöshet och rättslöshet som offer i hela världen känner”.

I själva verket är inte alls så farligt. Sydsvenskans granskning visar att det är 507 personer i Sverige som medverkat i undersökningen gjord av Norton. Några har fått sina konton hackade. 250 har fått virus. Det klassar Norton som ett Internetbrott.

Sydsvensken skriver också om säkerhetsföretaget Kaspersky Lab, som säljer funktionen föräldrarkontroll. Företaget presenterar siffror om hur många barn som stoppas när de försöker porrsurfa. Det är 16.000 sidor som blockerats i Sverige under en månad. Det är ungefär 20 per timme. Kanske inte så mycket? Särskilt inte när det visar sig att även sidor som Facebook och YouTube också blockeras av föräldrar. Det räknas med i det som Kaspersky Lab kallar porrsurf.

Stöldskyddsföreningen drar slutsatsen att unga tycker att det är mycket allvarligare om man blir utsatt för något på nätet än “i fysiska livet”. Det är inte så stor skillnad i verkligheten, men eftersom Stöldskyddsföreningen väljer att lyfta fram vissa svar verkar det så. Varför kan man fråga sig?

Det jag fastnade för mest i artikeln handlar just om hur unga ser på Internet:

“Ungdomarna tycker att det är lika allvarligt om någon kallas för judesvin på nätet som om det sker i skolan. Och det är lika allvarligt om någon sprider ett rykte i skolan som på nätet”.

Ungdomar är smarta. Jag hoppas att många vuxna läser och förstår att det INTE är Internet som är farligt, det är de som gör dumma saker som är problemet.

Läs mer 1 – “Jag tycker inte att jag skräms” som handlar om Mats Andersson som är anlitad av skolor och polis för att berätta om hur nätpedofiler agerar mot barn.

Läs mer 2 – Analys: En rädsla som säljer om bland annat hur det finns motbilder som inte får samma uppmärksamhet som skrämselrapporterna i media.

Vad tänker du när du läser artiklarna på Sydsvenskan?

Photo: Creative Commons by kyz