Twitter är trasigt.

Öppnar Twitter efter ett par veckor. Scrollar genom flödet och ser några försök till upprörda tweets från Emanuel Karlsten. Någon tidning har tydligen publicerat något tokigt. Hashtag #nyhetstorka.

Niklas Svensson lyssnar på Karlsten i P3 och går igång på att ett barn beskrivit Twitter felaktigt. Karlsten protesterar och ber Svensson RTa en korrigering. Svensson svarar inte.

Twitter är idag lika förutsägbart som ovan nämnda twittrares retorik. Du vet vad du får. På gott och ont. Mest ont.

Folks kreativitet saknar gränser när det gäller förmågan att komma på saker att rasa över. Folk blir kränkta över skitsaker. Och om det mot förmodan är något viktigt/allvarligt som tas upp går det i regel bara några minuter innan diskussionen förstörs av metadiskussioner.

Diskuterar nästan aldrig på Twitter. Det är ingen idé. Det går inte. Studera flödet om du mot förmodan inte förstår. Ledtråd: Leta efter typiska besserwisserdrag.

Under Fotbolls-VM svarade jag på en tweet och undrade om det var jobbigt att byta kanal på fjärrkontrollen. Det var skandal att man var tvungen att göra det. Tre knapptryckningar. Fick svaret: “Ber om ursäkt att jag störde dig med min åsikt. Twitter har verkligen blivit en ankdamm med döda fiskar.”

Saknar tiden när fler bidrog med bra grejer. Intressanta vinklar, länkar till fördjupning. Samtal som byggde på ett intresse att försöka förstå varandra. Saknar ödmjukheten, nyfikenheten att vilja lära av andra.

Sluta twittra då, säger några. Så slipper du. Jo, i och för sig. Om förhållandet är skit är det enklast att gå. Känns ändå lite surt att ge upp.

Uppdatering 040115.
Minns inte exakt när, men någon gång under hösten la jag ner Twitter helt. Har skrivit några få tweets sedan dess, men det är allt.   

Vad är det egentligen att vara normal?

Det är förstås normalt att vilja vara normal men ju snävare norm, desto mer intolerans, fördomar, utstötningar mellan olika människor och grupper. Enligt WHO är detta stigma den enskilt viktigaste faktor till att människor med psykiska sjukdomar inte får rätt behandling.

 

När det vänder.

I början av november var det tungt. I slutet vände det äntligen. Nytt jobb, nya arbetskompisar och början på ett nytt kapitel.

I december flyttade jag till en mindre lägenhet. Ett beslut jag tog innan det var klart med nya jobbet. Först kändes det jobbigt att av ekonomiska skäl tvingas flytta till en mindre lägenhet. Nu känns det skönt.

Ofta är det först efteråt vi märker hur saker vi gått igenom påverkat oss. När det är tungt är det inte alltid lätt att se det positiva. Min erfarenhet är att det är när jag mått som sämst som jag har utvecklats mest.

Nyår tillbringade jag i Bruksvallarna. Jag mår bra i naturen. Mår bra av att anstränga mig. Att träna hårt är lite som att ha en jobbig period i livet – det är skönt när det är över.

Ibland tvivlar jag.

Tystnar och tvivlar. Vill inte göra det. Behöver vara stark men känner mig svag.

Jag tvivlar på mig själv. Vissa dagar mer än andra. Oron över att inte veta när det vänder skaver. Vet att allt kommer bli bra, vet bara inte när.

Kämpar för att vara mitt bästa jag. Inför mig själv och andra. Vet att jag inte är ensam om att känna såhär. Alla gör nog det ibland. Det är okej.

(Edit: Precis innan jag trycker på Publicera får jag ett mail som gör mig glad. Tvivel vänds till hopp. Tänk vad lite som behövs egentligen.)

Dags att säga upp sig?

Allt är kommunikation. Hur vi väljer att säga saker är ofta viktigare än vad vi säger. Kanske är det därför jag gillar det här så mycket.

I work for an awesome company that makes news videos. I have put my entire life into this job, but my boss only cares about quantity, how fast we write and how many views each video gets.

I believe it’s more important to focus on the quality of the content. When you learn to improve this, the views will come. Here is a little video I made explaining my feelings.

Hur vet vi att det vi gör är bra? Det får andra att vilja göra något.

Marina, som gjort den första videon, finns här. Hennes sätt att skriva får mig att le.

UPPDATERING: Chefen har svarat.

Vi vill veta att vi tänker rätt.

Idag var jag på Aggro Pekuliar. Missade gårdagen, men såg det mesta idag. Det som slår mig är framför allt två saker.

Vi vill bli bekräftade och känna igen oss i det vi får höra. Känna att det är precis sådär det är. Vi vill känna oss smarta.

Det andra är att rutin inte alltid är en fördel. Engagemang och passion är inte helt lätt att förmedla. Idag lyckades ingen av föreläsarna riktigt bra med det.

En sista reflektion är att Pelle Torberger, som arrangerade eventet, var väldigt cool i sitt sätt att leda oss genom dagen.

Dela med dig.

Saker du gillar.
Saker som får dig att må bra.
Saker som andra kan ha nytta av.

Internet är ett nätverk som bygger på att vi delar med oss. Vi berättar saker för varandra. Vi byter idéer och tankar.

När du delar med dig bidrar du. Du hjälper andra. Det tycker jag är fint.