Tystnar och tvivlar. Vill inte göra det. Behöver vara stark men känner mig svag.

Jag tvivlar på mig själv. Vissa dagar mer än andra. Oron över att inte veta när det vänder skaver. Vet att allt kommer bli bra, vet bara inte när.

Kämpar för att vara mitt bästa jag. Inför mig själv och andra. Vet att jag inte är ensam om att känna såhär. Alla gör nog det ibland. Det är okej.

(Edit: Precis innan jag trycker på Publicera får jag ett mail som gör mig glad. Tvivel vänds till hopp. Tänk vad lite som behövs egentligen.)